Klockan visade strax innan 17 idag. Då ringde telefonen och i andra änden hörde jag min ena läkare.
Vad vill hon nu, idag? var första tanken... men sen visste jag.
Hon ringde angående mina provsvar, och mitt järnvärde som ju är lite lågt. Det låg på 111 sist, och har varit lågt sen 2003, så 10 år nu. Jag klagar på trötthet och att jag vill att det händer något nu. Jag vill också vara pigg och alert som alla andra, jag vill också få må bra liksom. Varför ska jag behöva känna mig som en avdankad gammal disktrasa?
Samtalet med henne varade i säkert en halvtimme! Mitt längsta läkarsamtal i telefon, någonsin! Men vi pratade om både det ena och det andra. Lekte typ "uteslutningsmetoden" med saker och ting, ett och annat vart bekräftat medans andra saker fortfarande är stora frågetecken.
Imorgon ska jag iallafall till vårdcentralen för att lämna nya prover. Av någon anledning ville hon ha en leverstatus på mig, så visst, det får hon. Sen envisades jag med att få mitt kaliumvärde kontrollerat eftersom jag blev nojjig efter att ha läst om
dödsfall efter gastric bypass. Sen kom det där komiska, som jag kände var så konstigt, ett test på gluten.
G-L-U-T-E-N! Jag är inte glutenintolerant!
Men efter lite dividerande fram och tillbaka, och efter att Erika påpekat att det finns något som heter "tyst celiaki" som googlade jag lite... och nu vart jag ju nästan lite paff.
Tyst celiaki gör helt enkelt att man inte har lika uttalade symptom som andra. Man kan rent av gå helt utan symptom, och sjukdomen upptäcks först i blodprovet för att sen bekräftas genom en biopsi på tunntarmen.
Man vet att det finns ett samband mellan sköldkörtelproblem och glutenintolerans, så uppmuntrande! Det räcker inte med ett problem, inte med två heller tydligen...
Glutenintolerans kan också ge vitamin- och mineralbrister, vilket då kan förklara både järn, folsyra och b12-brist för min del. Eftersom jag inte alls svarar på varken järn, duroferon, fexim eller blutsaft så kan detta förklaras med just celiaki.
Trötthet och lätt för nedstämdhet är också något som alltså stämmer bra in på mig. Trött är jag ju för det mesta, och jag kan ha lätt att bli nedstämd. Inte för att jag är deprimerad, långt därifrån - men jag har mina "dippar" så att säga. Oftast vet jag inte ens varför jag mår dåligt eller är deppig...
Jag har under flera år haft orolig tjocktarm (kallas också kolon irritable/IBS-symtom). Glutenintolerans kan vara förklaringen - och isåfall är det inte alls frågan om just IBS eller liknande!
Magsmärtor och "problem med magen" är symtom som tyder på "atypisk celiaki", men är ju också något som jag haft i flera år nu...
Så visst finns det saker som tyder på att jag skulle kunna ha det. Vilket jag
inte är glad för...
Osteoporos (benskörhet), amenorré (avsaknad menstruation), dermatit herpiteform (en hudsjukdom), aftös stomatit (stora vita blåsor i munnen), diabetes och fertilitetsproblem är sådana symptom som gör talar
emot att jag skulle ha celiaki. Så även det här med tillväxthämning. Jag är både lång och tjock liksom, så fettet tag jag åtminstone upp i maten - skämt å sido!
(Men så råkade jag läsa att
övervikt kan förekomma vid odiagnosticerad celiaki... mycket intressant!)Jag vet inte vad jag ska tycka, tro eller tänka just nu. Men jag hoppas givetvis
inte alls att jag har celaki och är glutenintolerant. Vilket bakslag det vore - jag som bokstavligen älskar potatis, pasta och bröd! Jag kan givetvis inte äta särskilt stora mängder av detta längre - men om jag har celiaki så innebär det att jag inte ska äta det alls! Aldrig mer...
hemska tanke!
Jaja, imorgon knatar jag iväg till vårdcentralen för att lämna prover - och på måndag kl 15.30 får jag veta provsvaret... hjälper ni mig att hålla tummarna för att proverna
inte visar celiaki?
