Jag vet inte hur jag tänker, eller ens
om jag egentligen tänker.
Men idag har jag funderat en hel del, allra helst på det här med att vi bor i hus. Vi har ju kommit så långt att vi kommit fram till att vi till 110% kommer flytta. Vart vet vi inte, vi vet heller inte när. Eftersom vi har Simon varannan vecka så kommer vi av förklariga skäl inte flytta särskilt långt, men vi kan heller inte flytta hur långt som helst från Skövde med tanke på pendlingsavstånd till jobb osv.
Men varför i allsin dar börjar jag fundera på lägenhet?
Varför tänker jag ens tanken att proppa in två vuxna, fem barn och en hund i en lägenhet? När vi ändå planerar att skaffa fler barn så småningom? Varför tänker jag så?
Det finns ju hus, det finns massor av hus om man tittar. Dock behöver vi ju ett ganska stort hus, åtminstone minst 150kvm - gärna mer. Med bra uppvärmningsalternativ, och gärna med en månadskostnad under den vi har idag.
Den biten känns svårare att uppfylla!Blir livet så mycket enklare i lägenhet? Det blir det väl inte?
Visst, man får saker utbytt och renoverat när det går sönder utan att behöva stå med det själv, man får omkostnader såsom tapeter och golv betalda med ett visst årsintervall. I hus står man med sådant själv.
Men att bo i lägenhet, det vore ju kanske ingen prinsessdröm va? Jag menar, vi behöver ju
minst 7 rum och kök om vi ska klara oss, och då kommer vissa av barnen få dela rum liksom, åtminstone framöver eftersom 7 rum innebär att barnen just nu får eget. Men vartefter de eventuellt blir fler så får de dela. En lägenhet som är så stor kostar ju därefter om man säger så, ja det lär ju ganska lätt passera 10.000kr i månaden, eller hur? Lägg därtill på ytterligare kostnader för el t.ex.
I vårt hus ligger månadskostnaden mycket lägre än så, även om vi räknar in både el, vatten och renhållning. Känns konstigt, men så är det.
Jag är själv uppvuxen i lägenhet, har alltid bott i lägenhet. Jag trivdes bra med det, det är inte där skon klämmer. Men sen jag flyttade till hus, så har jag sagt att jag aldrig mer vill bosätta mig i en lägenhet.
Aldrig mer! Kommer jag/vi hålla det i längden, eller kommer vi testa lägenhetsboende ändå? Det är frågan det...
Usch, vad jag svamlar känner jag, men måste få ösa ur mig mina tankar någonstans nu...
Kan inte någon bara komma med ett tips om en shysst herrgård, en bygdegård, en slottskoja eller så, som säljes billigt och bra? Det vore ju underbart!
