Hur mycket övervikt hade du innan operation?
Utgår vi från högsta vikt för normalt bmi, så hade jag 76 kilos övervikt som mest. Innan operationsbeslut hade jag 70 kilo för mycket att bära omkring på.
Hur lång är du:
184cm.
Ålder:
29 år nu. 28 vid operation.
INNAN OPERATION
Varför gjorde du inget tidigare?
Så länge jag kan minnas har jag försökt gå ner i vikt. Jag har gått ner, men jag har gått upp igen. Problemet för min del har vart att hålla vikten, och att orka kämpa hela vägen ner till målvikt.
Så länge jag minns har mitt liv varit ett liv med jojobantning, tänka på mat, vikt, grönsaker och olika dieter. Att hela tiden hålla sig ifrån godsaker som fika, godis och snacks.
Hur länge var du överviktig innan operation?
Jag var lite rund redan som barn, men det var väl inte riktigt alarmerande. Som femåring var jag till och med smal! Men därefter gick det uppåt - och i femte klass passerade jag 80 kilo. I sjunde klass vart jag tresiffrig och sen dess har jag inte gått under det.
Vad anser du vara orsaken bakom din övervikt?
Många gånger skyller man på arvsanlag, men det är ju faktiskt inte hela sanningen. Mycket beror på vad man stoppar i sig. Oavsett vad du har för anlag så ligger ansvaret hos dig själv. En balans mellan "inkomster" och "utgifter" är ju att eftersträva, och den balansen har jag inte haft. Jag har rört mig för lite och ätit för mycket (och för fel). Något bra förhållande till mat och motion har jag nog aldrig haft...
Jag kan inte skylla på varken arvsanlag eller min uppväxt. Mamma och pappa fanns där hela tiden och ni ska inte tro att jag blev uppfödd på godis och läsk. Nej, för sånt åt jag ofta i smyg. Dessutom käkade jag middag 2-3 gånger per dag, då jag åt hos kompisar för att sen komma hem och äta igen. Eller tvärtom.
Mycket av mitt ätande (när det gäller onyttigheter) ligger dock som tröstätande skulle jag säga. Mer om vägen från ett normalt barn till dödlig fetma kan ni läsa HÄR (<--länk)
Fick du förberedda dig (tex äta flytande kost) innan operationen?
Ja, men hade inget krav på att jag var tvungen att leva på det uteslutande. I nästan tre veckor körde jag mestadels flytande.
OPERATIONEN
Fick du själv bekosta operationen?
Nej, det gjorde landstinget eftersom jag hade ett bmi över 40.
Fick du välja vilken operationsmetod du ville ha? Om du fick välja varför valde du denna metoden?
Hade jag fått välja hade jag troligen valt att göra en Gastric Sleeve av den enkla anledningen att de vid det ingreppet inte rör tarmarna. Därmed blir risken för tarmvred obefintlig.
Denna operation bekostas dock inte av Västra Götalandsregionen, därmed blev det en Gastric Bypass. Men "slitsarna" är sydda, vilken minskar risken för tarmvred iallafall :)
Titthål eller snitt? Hur många titthål? Hur är ärrbildningen efteråt? Problem med ärren?
Laparoskopi/titthål. Fick fem titthål, ungefär en centimeter långa. Fick inga komplikationer när det gäller ärren alls, men givetvis syns de fortfarande. Det är bara fem månader sen operationen nu, men jag vet att de bleknar med åren. Mig stör de inte heller, för mig betyder de "vändningen i mitt liv" - så om någon frågar om dom i framtiden ska jag berätta.
Hur var det att vakna upp efter operationen?
Knepigt, väldigt knepigt. Först förstod jag inte alls vart jag var eller vad jag gjort, men efter att jag tittat mig omkring fattade jag att jag var på sjukhuset och då föll väl poletten ner. Gick tydligen på toaletten det första jag gjorde, på order av läkaren, men var så luddig i huvudet att jag höll på att somna på toastolen - så jag fick sova lite till :) När jag vaknade nästa gång rullades jag upp till "mitt rum" där jag ringde hem för att meddela att jag fortfarande var i livet...
Upplevde du stor smärta?
Nej inte direkt efter, då fattade jag verkligen ingenting. Var helt väck i huvudet. Men däremot framåt kvällen, min axel var ett rent helvete och jag fick ketoganinjektioner för att kunna hantera det. Den värken var så pass stark att jag skrek rakt ut och tårarna sprutade - och jag känner fortfarande av värken ("inbillningsvärk") när jag skriver om den... det måste ju betyda att den var stark!? Sen följde ett par dagar med lite ont i mage och bröstkorg, men det var tydligen "gasen" som de blåst upp magen med som skulle ut - och jag fick ta tabletter (Oxynorm) ett par dagar för värkens skull.
Hur lång tid fick du vara på sjukhus?
Jag blev utskriven förmiddagen efter operationen. Så lite drygt ett dygn var jag inskriven.
FÖRSTA TIDEN
Fick du någon information om hur du skulle göra efter operation?
Ja, det fick jag redan på mitt informationsmöte där jag hade ett enskilt samtal med både kirurg, sköterska och dietist. Efter operationen fick jag träffa alla igen - och diskuterade innan hemfärd.
Hur länge fick du flyta efter operation?
En vecka flytande, två veckor pure. Körde dock vanlig mat (fastare pure skulle jag nog kalla det) tidigare. Men flytade höll jag ganska precis en vecka.
Klarade du av det?
Flytande efter operationen var jobbigt. Man var liksom trött på det. De första dagarna gick bra, men soppor var ingen hit, jag har aldrig gillat soppor. Blev mycket varma koppen och sånt där, näringsfattigt egentligen men orken till att laga egna soppor fanns liksom inte då.
VIKTMINSKNING
Hur mycket gick du ner den första tiden?
Att ställa sig på vågen de första två veckorna var en ren besvikelse då jag inte alls gick ner - jag gick upp nåt kilo eller två. Katastrof, mitt psyke var i total obalans!
Men sen började det hände saker och två månader efter operationen visade vågen -28 kilo (-22 sen operation).
Hur mycket har du gått ner nu? På hur lång tid?
Idag står jag på totalt -45kilo och känner att jag är nöjd med det på denna tid. Idag har det gått fem månader sen operationen, exakt på dagen (operades 14 november). Lägg därtill till att jag inte varit så flitig med motionen utan bara använt mig av vardagsmotion och en och annan promenad. Gymmet existerar fortfarande inte i min värld.
Är du nöjd?
Hittills är jag jättenöjd! Nu är jag inställd på att viktminskningen kommer ta lite längre tid men målet är att gå ner ca 20 kilo till. Gör jag det kommer jag grina av glädje, dels för att jag då blivit tvåsiffrig (med marginal) och dels för att jag för första gången i mitt liv klarat ett viktmål!
Har det gått fort eller långsamt tycker du?
Många skulle nog säga att det gått jättefort med 45 kilo på fem månader, medans jag vill påstå att jag tycker det gått rätt "lagom fort". Jag började ju med en ganska rejäl startvikt om man säger så... Vissa stunder önskar man väl att det kunde ha gått fortare - andra stunder är man nöjd över att det fått ta "lite tid" eftersom det gör att man "hänger med" lite också.
Min viktminskning går i perioder - jag har dryga platåer att ta mig igenom, men mellan dom så rasar jag ett antal kilon på kort tid. Sen står jag still igen - för att nån vecka eller två senare rasa några kilon till.
Hur kändes det efter operationen och hur känns det nu?
Det har vart lite som en "berg-och-dal-bana".
Första dagarna var jättebra, trots att det var extremt tråkigt att leva på soppa. Förväntningarna var höga och man såg fram emot "det nya livet" som precis börjat.
I början var det dock jobbigt psykiskt, väldigt jobbigt! Eftersom jag led av ett s.k. "matmissbruk" så saknade jag verkligen att kunna äta den mängd jag var van vid. Jag åt ju sällan av hunger, utan för att äta! Låter sjukt, och det var sjukt! En 200 g chokladkaka kunde jag ju äta på 5-10 minuter, och köpte jag ett kilo godis kunde jag lätt mosa i mig det på en kväll. Jag slutade inte äta förrän det var slut. (ja, vissa skrattar nu och tänker "tro fan att hon blev fet" - men ja, jag bjuder på det skrattet idag!)
Idag känns det bra, nu har jag lärt mig leva på ett normalt sätt. Jag saknar inte alls att kunna frossa eller vräka i mig godis. Jag kan njuta av godis eller så om jag vill, och jag gör det ibland. Men med måtta - det är en stor skillnad. Idag räcker det med 1-2 rutor choklad eller 4-5 godisbitar sen är jag nöjd. Nöjd! Jag är alltså inte sugen på mer.
När det gäller maten är det samma sak. Åt vi pizza förr kunde jag vräka i mig en hel pizza utan problem. Idag äter jag inte pizza alls - utan tar gärna en sallad istället. Inte för att jag måste, utan för att jag helt enkelt inte tycker att pizzan ser särskilt aptitlig ut. Jag äter inte heller upp hela salladen såklart, det orkar jag inte!
Psyket som var lite instabilt i början där, pga det tidigare matmissbruket, har blivit mycket bättre - och idag saknar jag inte alls det gamla livet. Det är passé och nu mår jag bra av att vara den jag är. Jag är stolt och nöjd över mitt val!
LIVET EFTER
Är livet efter operationen som du förväntade dig?
Ja, som tur är har jag inte drabbats av några komplikationer (än så länge) och mår bra för det mesta. Jag har gått ner i vikt, och befinner mig fortfarande i min viktminskning. Allt känns bra och jag kan äta vad jag vill - men i rätt mängd.
Är livet efter operationen som sjukvården beskrev för dig?
Ja, personalen på Sophiahemmet förskönade inga historier utan jag upplevde verkligen att jag fick allt svart på vitt. Hur det förmodligen kommer bli - och hur det kan bli. Även hur det kan bli om det vill sig illa. Bra information, och välbehövlig sådan.
Vad har du ändrat i din livsföring?
Mitt synsätt på mat och annat som stoppas i munnen, i stort sett. Jag äter mycket mindre idag, men önskar inte heller att jag kunde äta mer. Idag äter jag aningen mindre än "genomsnittet" och mår bra av det.
Jag är mer aktiv överlag. Tränar inte på gym eller så, men är mer aktiv i min vardag. Älskar att pyssla här hemma eller att ta en promenad, vilket händer då och då. Inga powerwalks eller intensiva svettstunder direkt, utan mer vardagliga promenader med barnvagn där det finns tid för barnen att leka i gräset.
MATEN
Hur ofta äter du under dagen?
Frukost, mellanmål, lunch, mellanmål, middag och nåt litet på kvällen. Så oftast sex gånger.
Kan du äta allt möjligt?
Ja, jag kan äta vad jag vill men i mindre mängd. Dock kan jag ibland uppleva att magen reagerar på mjölprodukter och kolhydrater - så jag undviker gärna pasta och potatis t.ex. Äter bröd dock, men väldigt sällan.
Har du fått smak på något som du inte åt tidigare?
Nja, jag tror inte det, Skulle väl isåfall kunna vara keso då. Jag gillade keso innan också, men åt det inte lika ofta som nu. Idag äter jag ofta keso istället för potatis eller pasta, men även till frukt som mellanmål.
Fungerar operationen som en sorts antabus för dig?
Nej det skulle jag inte vilja påstå. Jag äter inte sådana mängder av sött/fett att operationen påverkar mig negativt. Jag är nöjd efter 4-5 bitar godis och sen vill jag inte ha mer. Därmed slutar jag äta - och nån dump hinner jag alltså inte få på det.
KOMPLIKATIONER
Har du haft några komplikationer?
Efter operationen? Det skulle väl vara mitt håravfall, haha, men det är något som drabbar de allra flesta som gjort operationen. Åtminstone om man har någorlunda långt hår av vad jag fattat. Det är kroppens sätt att "spara på resurserna".
Sen har jag troligtvis fått lågt blodtryck, jag misstänker det iallafall. Mer om mina besvär kan du läsa HÄR (<-- länk). Jag hade relativt lågt (lägre gränsen för bra typ) innan operationen men det har nog sjunkit ytterligare en aning... detta är ju något som påverkar mig i min vardag givetvis, men jag hoppas att det ska stabiliseras på ett eller annat sätt.
OMGIVNINGEN
Hur har omgivningen reagerat? Berättade du det eller du höll det för dej själv?
Jag har varit väldigt öppen med min operation. Familj, vänner, bloggläsare och andra vet om mitt val, och det är ingenting jag skäms för på något sätt. Mina föräldrar var nog inte jättelyckliga över mitt beslut till en början - men det handlade nog mest om rädslan för vad som skulle kunna hända. De tragiska delarna av operationen så att säga.
Men jag har fått mycket stöd av min omgivning - och det betyder otroligt mycket. Mina föräldrar, syskon och min svärmor har hela tiden funnits där. Även många glada tillrop på blogg/facebook har kommit - vilket jag är otroligt glad för!
Hur har det fungerat på jobbet/vardagen efter operationen?
Ja, nu jobbar inte jag längre. Jag är mammaledig på "obestämd tid" och trivs med det ;) Men min vardag funkar utmärkt även efter operationen. Enda skillnaden är att jag äter mindre men oftare - och är mer aktiv än tidigare - och som jag skrev tidigare, det låga blodtryck jag har numera. Jag orkar leka med barnen, jag tycker det är roligt att vara ute och älskar att planera för sommaren t.ex. Det är liksom inte jobbigt längre... det var det förr.
SAMMANFATTNING
Har du gått ner allt du vill, eller är du nöjd där du stannat?
Än är jag inte helt nöjd! Min kirurg är nöjd om ca 14-15 kilo, jag vill gå ner ca 20kg till. Men för att nå idealvikt ska jag ner totalt 32 kilo till. Det är en bit, men vi får se hur långt jag går :) Kan ju tillägga att jag lär få aningen mycket hud som kommer väga en del också - men det blir en senare fråga :)
Har du ångrat operationen tidigare och/eller ångrar du operationen nu?
Nu ångrar jag absolut inte operationen, jag tror envist att det var det bästa jag kunde göra! Jag har fått ett helt annat synsätt när det gäller mat och sötsaker överlag. Det handlar inte om ofrivillig avhållsamhet längre, utan jag kan, med ren vilja, säga nej idag.
I början kunde jag dock ångra den i perioder, men det är tydligen väldigt vanligt i början då man ska ställa om till sitt nya liv. När allt liksom "faller på plats".
Vad anser du ligga bakom att det gått som det gjort för dig med viktminskningen?
Att jag lyckats minska 45 kilo i vikt nu beror på min kostomläggning. Att mitt förhållande till mat, godis och annat onyttigt blivit så mycket bättre - tack vare operationen. Jag har tidigare försökt så många gånger, men varje gång har jag fallit tillbaka i gamla vanor. Ett sockerberoende likställs med alkoholberoende väldigt ofta, och jag är benägen att hålla med om att beroendet blir detsamma.
