Att göra vad man kan

 

Eftersom jag gått på penicillin (mot halsfluss) så har jag varnats både en och tjugo gånger ifrån att träna. Med varningsflaggor om både lungproblem och hjärtmuskelinflammation så har jag (motvilligt) avstått från träning. Men jag var upp till gymmet i måndags för att få ett lämpligt scema iallafall. Känns urgött! 5-6 dagar i veckan ska gymmet besökas, upp till en timme var gång. Detta till en början.
Kondition och styrka - med vidare påbyggnad. Ja, schemat kommer ju förändras liksom. För hur tränad räknar man med att vara i början? En "har-aldrig-vart-intresserad-typ" ska plötsligt träna och skapa sig en mer aktiv vardag - det tar sin tid. Men allt har sin början! :)

Plankan är en del av programmet. Denna ligger egentligen under den dag då mage/rygg ska tränas - det vill säga var tredje träningspass. Men plankan anser jag väl att jag kan köra hemma också, när tillfälle bjuds liksom. Och vem hinner inte avvara några minuter då och då till detta? Idag slängde jag mig ner på bilmattan, mitt bland barn och bilar. Barnen vart ju eld och lågor, haha, och sekunden efter att fotot knäppts så slängde sig två av dom över ryggen. Vad tror dom att deras stackars mamma klarar av?