Finns den perfekta föräldern egentligen?
Nja, jag vet inte om jag tror det faktiskt. Eller kanske ändå? Alla har vi brister, och alla har vi starkare sidor än andra. Förstår ni hur jag tänker? Hur man än gör så finns det alltid
någon som stör sig på det.
Jag är otroligt glad som har en make som ser på barndom och barnuppfostran på samma sätt som jag. Vi är sällan aldrig oense om något som rör barnen eller deras uppfostran, det känns bra. Väldigt bra, faktiskt.
Efter gårdagens "lilla fina" så funderade jag lite på hur folk ser på just
den perfekta föräldern. Vad som krävs för att man ska anses vara en bra förälder.
![]()
Själv tycker jag att det är otroligt viktigt att barnen
alltid får i sig vätska och näring, för att de ska klara sig och må bra i längden. Om det är socker eller inte, det skiter jag fullständigt i. Åtminstone när det är såna här kortare perioder, i detta fallet en vecka. Hellre det än ingenting.
Resultatet blev att Jonathan vart bra idag, vi slapp åka in till sjukhuset en enda gång. Var på VåC och hade kontakt med läkarna där, annars per telefon. Om jag enbart hade erbjudit honom vatten, alternativt enbart dryck i glas - då hade han varit uttorkad vid det här laget. Bra? Nja, jag tycker nog inte det.
För den som var uppmärksam fanns där även en "vacker" liten kommentar under
mitt inlägg, från en "Sara". Angående att denna person vill kalla mig/maken/oss för WT eller inte är för mig helt ointressant. Jag skrattar mest åt det.
Sen att han fick i sig lim. Ja, jag anklagade mig själv för det till en början. Men insåg rätt snart att jag ska lägga ner det tänket, vilket jag fick bekräftat gång på gång också. Man
kan inte ha ögon i nacken. Inte 24/7 iallafall.
Skräpmat, javisst - ibland händer det. Men jag skulle inte vilja påstå att våra barn äter skräpmat oftare än andras. Eller ja, kanske anser du att det är skräpmat med gratänger av olika slag - det är ju ganska ofta vi äter det faktiskt, t.ex. rotfruktsgratäng.
Men jag måste fråga när har jag klagat om överviktiga barn? Våra barn är inte överviktiga nånstans, är det någon som är överviktig i den här familjen - så är det jag!?
Datanördar? Jo, men visst. Är jag vad du kallar datanörd, så visst. Min make? Haha, jo han vet hur man spelar wow, det kan jag intyga - och visst är han ganska kunnig när det gäller datorer överlag, men min egen mamma kan typ lika mycket. Är hon också datanörd då? ;)
Uppmuntra datoranvändande, ja det gör jag faktiskt. Av flera anledningar. Datorer är en del av utvecklingen, av framtiden. Det är något du aldrig kommer ifrån. Våra barn får faktiskt, om de är intresserade, försöka lära sig en del om datorer - jag hindrar dom inte.
Nu vet jag som sagt inte alls hur man menar att man ska vara för att vara den perfekta och ultimata morsan. Men jag gissar att ett sådant liv skulle vara väldigt, väldigt tråkigt.
Förmodligen skulle både jag och C jobba heltid, gärna då 7-16. Detta innebär lååånga dagar på dagis och fritids för barnen. När man slutar jobbet åker man i ilfart hem för att hämta barnen på skola/fritids och hinner dit till 16.45 ungefär. Då är barnen trötta men man envisas att slänga på alla kläder och ta sig hem.
Väl hemma slänger man förmodligen av sig alla ytterkläder (hinner man det?), rusar in i köket, börjar med maten medans de stora får stressa igenom läxorna och de små skriker för att de är hungriga?
I min värld hinner man inte laga bra mat om man är en stressad heltidsarbetande mamma så det blir ofta snabbmat och halvfabrikat. Maten blir således klar runt 17.30. Barnen trotsar men till slut sitter alla vid bordet. För att inte stressa så är maten färdigäten nån gång mellan 18-18.30.
Dags för kvällsbad! In med varenda unge i dusch och badbalja, nu är det stressigt... skynda er nu. Ila!! Borsta tänderna också, åsså en kram och GODNATT! Alla barnen ska sova vid 19 så att man får lite vuxentid, eller hur?
Godis? Det äter man på lördagar. Endast några bitar, och gärna sockerfritt. Tänk på barnens tänder, stackarna - de kan ju få hål i tänderna, tänk vilka men för livet det skulle ge! Men att mamma och pappa kan tänka sig att dricka öl och sprit utan en tanke på att även det är socker, det är skit samma va? ;)
Fika? Det är något mamma och pappa gör i smyg på kvällarna när barnen sover? Eller? Det är ju massor av socker i bullar och kakor, inte sant? Eller dukar den perfekta morsan fram knäckebröd med skinka till fikastunden?
Frukt är ett bra mellanmål, men det får minsann inte överkonsumeras. Någon frukt ibland är okej, men flera stycken varje dag - det blir en katastrof, tänk på fruktsockret.
Något annat den perfekta föräldern måste ha i bakhuvudet när den handlar är dessutom att oboy, saft och andra liknande varor - de är bara till för att pryda butikshyllorna. Det är totalt livsfarligt att låta barnen få i sig av detta! KÖP INTE HEM!
Som ni märker ovan så är vardagarna fullspäckade med jobb, dagis, fritids och matlagning. Inte sant? Helgerna då? Är de lugna då? Nejdå, då har ungarna aktiviteter från morgon till kväll. Det finns aktiviteter på vardagarna också, som man försöker klämma in här och var. Fotboll, handboll, landhockey och allt vad det nu är.
Allt för att barnen ska utöva dessa sporter, det ger en bra status serdu!
Nej vet ni vad!?
Ner med den där fasaden!
Jag är riktigt glad för det liv jag lever, och att jag inte alls är perfekt!
Linus och Simon spelade fotboll ett tag, men då de upptäckte att det inte var "deras grej" så slutade dom. Just nu har de ingen sådan aktivitet alls, vilken skandal va? ;) De kan gå på scouterna om det är så, men ingen sportslig grej. De vill inte, de har liksom inte intresset av det.
De gillar att spela dator och tv-spel. Och jag låter dom göra det dom tycker om! Enda kravet är att de gör sina läxor och håller ordning på sitt rum.
Här hemma är de tre små "hemmabarn" eftersom jag är hemma. Jag jobbar inte överhuvudtaget, jag har valt det själv. Eftersom jag valt att vara hemma så har jag också valt att inte belasta samhället med att ta upp dagisplatser som andra behöver, vilket gör att jag har både N, J och R hemma om dagarna. Dagarna blir inte så stressiga och jäktiga som de annars hade blivit för ungarna. Här hade de nämligen gått på tre olika avdelningar, vilket inte hade vart såå smidigt kanske.
Maten är långt ifrån snabbmat varje dag kan jag säga. Mycket gratänger för att jag tycker det är smidigt, men också långkok i min nordic cooker. Det blir kyckling, köttfärs, helt kött och ja... variationerna är rätt stora emellanåt. Grönsaker finns alltid på bordet.
Frukt finns alltid hemma och konsumeras bäst man vill. Vill man äta sju bananer på en dag, så är det okej. En annan dag kanske man bara äter en vindruva, eller ingen frukt alls. Då är det också okej!
Godis är mestadels på helgen, men det kan förekomma andra veckodagar också. Det är inget jag hänger någon för. Om vi har köpt hem något "gott" så låter jag ungarna också få av det, jag tänker inte smyga med det bara för att dom inte ska se - och få behålla det själv!
Saft och oboy finns hemma för det mesta. Saft är dock endast "Fun light" eftersom det är det enda jag kan dricka, och jag själv avskyr kranvatten. Varför skulle jag låta saft och oboy stå till lördagarna? Nej, de kan gott få dricka det om vi fikar eller om det är något annat. Och visst händer det ibland att de får saft för att de är törstiga. vill någon skjuta mig för det - så fine for me!
Jag bakar gärna när tillfälle ges. Bullar, kakor eller kanske en tårta. Och det äter vi alla av. Även barnen!
Något helt annat som inte har med mat, godis och annat intag att göra - det är det här med känslor. Många gånger har jag fått som uppfattning att den "perfekta föräldern" inte gråter framför sitt barn. Man bråkar inte framför barnen. Man blir aldrig arg eller ledsen helt enkelt. FEL!, enligt mig. Jag har gråtit framför barnen. Och visst har jag och C haft diskussioner framför barnen. I början var det lite livat emellanåt, var barnen hemma så var de det!
Vill ni veta ytterligare en sak?
Jag har glada och lyckliga barn.
Mina barn vet att dom står i första rummet för både mig och C. De vet att ärlighet varar längst, man ska alltid visa känslor. Man får gråta. Man får visa känslor. Man får bli arg.De vet att vi aldrig skulle tvinga dom till något de inte vill. Men de vet också vart gränserna går.
Vi har haft många diskussioner med barnen kring djupa ämnen som mobbing t.ex. Mycket eftersom jag var mobbad och utstött som yngre, så de vet vad som är rätt och fel där. De har även fått prata djupare om t.ex. sorgeämnen.
Mina barn får äta godis vid de tillfällen vi vuxna äter det. De får fika när vi gör det. De får dricka saft och oboy också. Dock inte kvällstid, det är mest för de stora killarnas skull då de fått sina permanenta tänder och man tänker på det - får de små dricka då känns det orättvist. Hänger ni med? ;)
Och ja, jag kanske ska tillägga att kidsen inte är feta heller. Jag vet att det finns dom på internet som kan knäcka såna "fräckheter" även när det gäller barn. Men ser man till barnens kurvor så följer dom sina kurvor otroligt bra, +2 kurvor på både vikt och längd!
Jag hinner ge barnen kärlek och omtanke. De får kramar och pussar mest hela dagarna. De små grabbarna kryper gladligen upp i famnen med orden "älskar dig mamma" och "älskar dig pappa" samtidigt som de putar med läpparna för att få en puss. De får all tid de behöver. Jag behöver inte stressa med varken A eller B.
Alla lever vi olika liv, och jag tror garanterat att alla har möjlighet att vara den perfekta föräldern för ens egna barn. Bara man vill, och använder sunt förnuft!
En del jobbar mycket, en del jobbar mindre - andra inget alls. En del lagar maten från grunden medans andra kör halvfabrikat. En del utesluter socker, andra inte.
Jag kör mitt race, och jag är säker på att det är det bästa för just mina barn!
![]()
Med just dig, "Sara", i tankarna idag så serverades det hamburgare med bröd hemma idag. Mitt yngsta whitetrashbarn vart verkligen lidande, ser du hur han gråter? Han liiider verkligen.Och det faktum att hans mamma inte satt på honom en haklapp, ja det är ju ännu värre! Stackarn skitar ju ner sig!
