Detta är något jag verkligen fått upp ögonen för
efter min operation. Tidigare levde jag nog i någon sorts förnekelse (som de flesta missbrukare gör). Och när jag för snart tre veckor sedan pratade med en av mina "vårdkontakter" om det här så sa hon det att "ett missbruk är ett missbruk och alla kan behöva prata med någon - oavsett om det handlar om droger, alkohol, tobak eller mat"
Det fick mig att fundera lite.
Ett
matmissbruk kan te sig på olika sätt, men i grunden handlar det om ett besatt förhållande till mat - och det var nog vad jag hade, mer eller mindre. Och man äter trots att man egentligen inte är hungrig.
Många gånger kan det handla om hetsätning, men det måste inte handla om det heller. Det kan lika gärna vara att man fortsätter att äta långt efter att man blivit mätt, och att man därefter får skuldkänslor och ångest - vilket många gånger var ett problem för min del.
Beteendet i sig påminner väldigt mycket om en bulimiker, men en matmissbrukare kompletterar inte sitt ätbeteende med att kräkas upp det med ätit - därmed går man alltså upp i vikt.
Detta är givetvis känslor som inte försvinner direkt man gör en gastric bypass, beteendet försvinner ju till stor del eftersom man får ett verktyg att arbeta med. Man kan inte äta obehindrat, man kan inte äta "fel" - för då får man uppleva det som i folkmun kallas "dumping" - vilket är mindre trevligt.
Men detta är något man får arbeta med. Jag har kommit en bit på vägen med känslorna, men det går upp och ner, ibland tänker man mer på det - ibland mindre.
Tecken på att du lider av ett matmissbruk:
♦ Du äter okontrollerat, även om du inte är hungrig
♦ Du äter snabbare än dina kompisar, familjen osv.
♦ Du väljer många gånger att äta ensam pga skam
♦ Du överäter, och känner skuldkänslor efteråt.
♦ Du vet innerst inne att ditt ätbeteende inte är normalt.
♦ Du har tidigare gått upp och ner i vikt, i omgångar.
♦ Du har flera misslyckande viktminskningsförsök bakom dig
♦ Depression, humörsvängningar
♦ Du är medveten om att du vill gå ner i vikt, jobbar på det, men "faller dit"
♦ Du vill inte medverka i aktiviteter pga att du skäms över din kropp/vikt
♦ Du äter små mängder offentligt, men lider ändå av övervikt
Vad du själv kan göra:
Jag förespråkar givetvis inte att alla som lider av ett matmissbruk ska göra en gastric bypass. Det finns det ingen möjlighet till, för det handlar om väldigt många människor, och alla har säkerligen inte det höga bmi som idag krävs för en operation - eller den hälsa som för övrigt krävs (stäls ju vissa krav inför en operation).
Men ett matmissbruk är en form av ätstörning, och ses också som detta hos sjukvården. Det är viktigt att be om hjälp med det här, och med rätt rådgivning och ev. terapi så kommer du komma till rätta med problemen!
Sen finns det flera tolvstegsprogram där man använder sig av samma grund som "Anonyma Alkoholister", men personligen tror jag mer på den hjälp som sjukvården erbjuder.
Våga be om hjälp - för din egen skull!
Jag är glad att jag gjorde min operation och på så vis kommit ett steg närmare ett normalt förhållande till mat. Själv kom jag aldrig till den punkt att jag insåg mitt missbruk till fullo, innan operationen, så jag bad aldrig om hjälp. Men nu inser jag att jag borde sökt hjälp för det. Givetvis hade jag inte lyckats gå ner alla 70-75 kilon ensam, ens med denna hjälp, men missbruket hade jag förmodligen kommit till bukt med.
