Ja, det har faktiskt blivit en möjlighet nu, och ingen är gladare än jag!
Vi har ca tre mil till tandläkaren*, alltså sex mil tur och retur. Inget man känner för att ta bara sådär, om en ska till tandläkaren och man inte har några andra ärenden. Nu har vi fått möjligheten att ta flera barn samtidigt, så skönt! Idag var det dags för Simon och Jonathan.
Allt gick som planerat. Jo visst fick jag påbackning på att vi vuxna bör hjälpa även Linus och Simon med tandborstning, det ska man göra tills barnen är 10år gamla. Jag själv anser att det känns som att man inkräktar på deras integritet, de är ändå så pass stora nu. Men sak samma, hans tänder såg bra ut - det var ingen skillnad mot sist vi var där (förutom att en lagning lossnat som de åtgärdade idag) - men annars var allt som det skulle. Så vad finns egentligen att klaga på? ;) Men ja, vi får väl hjälpa till emellanåt, det är inte mer med det...
Jonathan då? Jodå, med lite tårar så gick det bra att visa lite av tänderna iallafall. Han hatar verkligen när okända, främmande människor ska komma honom nära inpå livet. Och vad gör man inte som tandläkare, när man gräver i truten på en? Jo, man är rätt nära... Jonathan var allt annat än glad.
Besöket slutade dock med en väldigt glad Jonathan, som sprang runt, runt, runt - helt galen. Han jagade den gröna, lilla studsboll som han fick som "tack-för-att-jag-fick-titta-i-munnen-pryl". Ödlor, spindlar och andra läskigheter som låg i leksakslådan var ingenting för honom, han avskyr kryp! Så en illgrön studsboll fick det bli.
* Det finns en tandläkare närmare, ca en mil ifrån oss. Men jag har personligen bett dom att fara och flyga eftersom jag ansåg att de gjorde fel efter fel efter fel. Så jag fick nog helt enkelt. Jag kan ta mycket, men inte hur mycket som helst. Därför skrev vi alla barnen hos samma tandläkare som jag har, inne i stan.
Vi har ca tre mil till tandläkaren*, alltså sex mil tur och retur. Inget man känner för att ta bara sådär, om en ska till tandläkaren och man inte har några andra ärenden. Nu har vi fått möjligheten att ta flera barn samtidigt, så skönt! Idag var det dags för Simon och Jonathan.
Allt gick som planerat. Jo visst fick jag påbackning på att vi vuxna bör hjälpa även Linus och Simon med tandborstning, det ska man göra tills barnen är 10år gamla. Jag själv anser att det känns som att man inkräktar på deras integritet, de är ändå så pass stora nu. Men sak samma, hans tänder såg bra ut - det var ingen skillnad mot sist vi var där (förutom att en lagning lossnat som de åtgärdade idag) - men annars var allt som det skulle. Så vad finns egentligen att klaga på? ;) Men ja, vi får väl hjälpa till emellanåt, det är inte mer med det...
Jonathan då? Jodå, med lite tårar så gick det bra att visa lite av tänderna iallafall. Han hatar verkligen när okända, främmande människor ska komma honom nära inpå livet. Och vad gör man inte som tandläkare, när man gräver i truten på en? Jo, man är rätt nära... Jonathan var allt annat än glad.
Besöket slutade dock med en väldigt glad Jonathan, som sprang runt, runt, runt - helt galen. Han jagade den gröna, lilla studsboll som han fick som "tack-för-att-jag-fick-titta-i-munnen-pryl". Ödlor, spindlar och andra läskigheter som låg i leksakslådan var ingenting för honom, han avskyr kryp! Så en illgrön studsboll fick det bli.
* Det finns en tandläkare närmare, ca en mil ifrån oss. Men jag har personligen bett dom att fara och flyga eftersom jag ansåg att de gjorde fel efter fel efter fel. Så jag fick nog helt enkelt. Jag kan ta mycket, men inte hur mycket som helst. Därför skrev vi alla barnen hos samma tandläkare som jag har, inne i stan.