Idag var en stor dag (med ett erkännande)

Dagen idag var en stor dag, en dag jag sett fram emot med skräckblandad förtjusning. Minst sagt.

 

När jag gick i högstadiet blev jag tresiffrig på vågen. Jag gick över 100kg. Sen dess har jag aldrig kommit under igen. Jag har varit nära, snubblande nära, någon gång - men aldrig klarat av det. Minns särskilt en sommar då jag stod på 102kg när jag plötsligt vände och gick uppåt igen... så har det alltid varit...

 

När jag gjorde min gastric bypass var det lite av en ouppnåbar dröm att komma under 100kg. Kirurgen hade som mål att jag skulle gå ner till 102 kilo. Då skulle jag inte längre betraktas som "fet" enligt BMI-skalan. Med det resultatet skulle han vara nöjd. Men inte jag... inte riktigt nöjd. Jag ville under 100kg!

Idag, 1,5 vecka efter förlossningen, klarade jag av det. Vågen stannade på 99,9kg. Helt otroligt. Jag klev av, och upp igen. Tre gånger. Sen tog jag kort på vågen... på siffrorna. Ut på facebook med det ("facebook is the shit!"). Jag är numera tvåsiffrig.

Jag har lämnat 100kilos-livet bakom mig. Jag är inte längre att betraktas som fet.

Jag är bara överviktig nu. Har 15,9kg kvar till idealvikt. Idealvikt liksom?!

Mår så mycket bättre än jag nånsin kunnat tro... och har framtiden för mig!
Att jag dessutom, mitt i min viktresa, blev gravid och födde en underbar liten dotter - det är smått otroligt om jag får säga det själv!

 

Och hur firade jag detta? 
Inte genom att äta eller smälla i mig något onyttigt iallafall! Nej, jag tog mig en promenad (i någorlunda raskt tempo om jag får säga det själv) på 8,17km. Sen bio med mina två äldsta (Linus och Rasmus) - och efter det en kväll framför bingolotto (inkluderat ett BINGO-vrål!).

Sen förevigades jag också - min käre make fotade mig framför den nytapetserade sovrumsväggen. För att jag ska minnas, för att jag ska kunna jämföra. För att jag överhuvudtaget ska inse att det hänt något.

Och nu - ja NU! - kan jag med handen på hjärtat erkänna min startvikt. Innan operationen och allt så hade jag en startvikt på 160kilo. Fattar du? 160kilo liksom... det innebär att jag nu gått ner över 60kilo! Himmel!, klart som korvspad att det måste ha hänt något på kroppen då - hur svårt jag än har att inse och se detta själv!