... sätter morsan i halsen och inser att det snart är dags för hispan!
Det händer alltid något i ett hus med fem barn. Alltid! Frågan är bara vad som händer - och vem som orsakar det. Som häromdagen - då var det dags igen. Lagom stressade för att vi skulle iväg så hör man Rasmus skrika till och komma springade...!
"Mamma, mamma, jag har en ring i näsan!!"
En ring liksom? Jag trodde ju att han drev med mig... en ring får ju inte plats i näsan! Men han böjde upp huvudet för att visa - och visst fasen fanns det något där inne. Man såg något guldfärgat som satt fast en bit in, och inte kunde man nå det heller! Jakten på en pincett började.
Jag frågade vart han fått tag i den. Jo, då hade han slitit sönder snöret på byxorna, och där satt det metallringar... han hade tagit en sådan ring och stoppat i näsan. Kunde dock inte förklara varför eller vad han tyckte att ringen skulle göra där. Men nu var fokus på att få ut ringen utan att behöva ringa efter hjälp! (vårdcentralen hade stängt typ tre minuter innan detta hände - annars hade man kunnat ringa dit).
Någon pincett hittade vi aldrig, men efter ca 25 minuter lyckades han snyta ut ringen. Jag har nog aldrig sett en så lättad unge tidigare. "Åhh, mamma, det var sköööönt!!" sa han, vartefter han tittade på den blodigt snoriga ringen där på pappret och konstaterade att den inte var skön att ha i näsan.
Nu återstår att se vad som händer nästa gång...
Det händer alltid något i ett hus med fem barn. Alltid! Frågan är bara vad som händer - och vem som orsakar det. Som häromdagen - då var det dags igen. Lagom stressade för att vi skulle iväg så hör man Rasmus skrika till och komma springade...!
"Mamma, mamma, jag har en ring i näsan!!"
En ring liksom? Jag trodde ju att han drev med mig... en ring får ju inte plats i näsan! Men han böjde upp huvudet för att visa - och visst fasen fanns det något där inne. Man såg något guldfärgat som satt fast en bit in, och inte kunde man nå det heller! Jakten på en pincett började.
Jag frågade vart han fått tag i den. Jo, då hade han slitit sönder snöret på byxorna, och där satt det metallringar... han hade tagit en sådan ring och stoppat i näsan. Kunde dock inte förklara varför eller vad han tyckte att ringen skulle göra där. Men nu var fokus på att få ut ringen utan att behöva ringa efter hjälp! (vårdcentralen hade stängt typ tre minuter innan detta hände - annars hade man kunnat ringa dit).
Någon pincett hittade vi aldrig, men efter ca 25 minuter lyckades han snyta ut ringen. Jag har nog aldrig sett en så lättad unge tidigare. "Åhh, mamma, det var sköööönt!!" sa han, vartefter han tittade på den blodigt snoriga ringen där på pappret och konstaterade att den inte var skön att ha i näsan.
Nu återstår att se vad som händer nästa gång...