Killen som aldrig förvånar

Denna kille slutar minsann ALDRIG att förvåna. Tidigare idag åt vi pyttipanna, och han tar tillfället i akt att göra nåt skoj av det istället. Jajamen, potatis i näsan kan ju vara kul att testa?
Eller vad säger ni? Jodå, han stoppar in den största biten han kunde hitta, så långt upp i näsan det bara gick. Sen satt han där och fräste, tills jag fattade att han hade något i näsan! Efter några minuter avlägger han värsta nysningen någonsin, och ut flyger den stackars potatisbiten ^^

Inte nog med det. Under 1 timme och en kvart så lägger vi oss i mammas säng och skriker. Hysteriskt. Riktigt hysteriskt. Då snackar vi sparka, slå, skrika så man blir bli i ansiktet och vara helt ur balans.
Jag började fundera på vad det är som är fel, han lär ju skrika ihjäl sig... så jag ringde sjukvårdsupplysningen ifall det är såren/blåsorna i munnen som spökar eller nåt helt annat. Fick en läkartid imorgon 11.15, blir han inte lugnare så skulle vi få en tid på jouren under kvällen (då åker C hem från jobbet).

Nu är Jonathan lugnare och jag har till och med fått en kram. Det var stort, den kramen värmde mer än vad någon kram av honom tidigare värmt.