Idag avnjöts underbara saffransklipp från Skogaholm här hemma. Jag säger då det, ljuvliga!
Själv vågade jag inte mer än smaka. Hade det varit för två månader sen hade jag lätt kunnat äta upp hela påsen! Det var så de smälte i munnen med sin underbara fyllning. Med lite kaffe var dessa finfina. Idag blev det knappt en hel... ja, ett helt klipp. Mer än så blir det liksom inte.
Dels för att jag helt enkelt inte orkar mer. Och dels för att man är aningen rädd för dumping. Ja, för er som inte förstått vad jag dillar om när jag skriver om dumping så innebär det, för min del, att jag blir illamående och yr - tvungen att lägga mig ner och vips så blir jag okontaktbar i ca en timmes tid. Inte att föredra alltså.
Men den stackarn som jag åt... vad god den var! "Tråkigt nog" så tyckte de andra i familjen att de var lika goda - så det finns inte ett endaste litet klipp kvar tills kvällsteet här hemma! Inte ett enda!