Mitt lilla hjärta mår inte bra

De sista dagarna nu har inte varit roliga.

Jonathan äter epoxylim, jag tar emot ett dödsbesked och så har jag helt enkelt inte vart på topp. Hela kvällen har jag haft konstigt ont i magen utan att veta vad det berodde på. Efter ett samtal med mamma kom jag underfund med att jag bara druckit typ ett glas vätska på hela dagen - mamma tyckte att jag skulle dricka mer omgående.

Mammas ord är lag, så det så. Så jag hällde genast upp ett stort glas (eller snarare min shaker) med Fun Light. En timme senare hade jag lyckats fått i mig allt. Trögt gick det, men det gick. Det var nog mest det det berodde på, för det kändes lite bättre redan efter det.

Jonathan då... han mår fortfarande inte bra. Blåsorna i munnen har gått sönder och det gör nog mer ont nu än vad det gjort förut. Han älskar att äta annars, allt. Allt som kommer i hans väg. Nu äter han typ ingenting. Jo, glass. Lite mariekex som mormor gett honom - och idag var första gången han åt varm mat sen det hände. Lite schnitzel, några potatiskroketter och hollandaisesås. Han var så glad när han insåg att han ätit upp - ni anar inte hur det lös i hans ögon!

Det märktes på honom också, han var verkligen superglad en stund efter maten, men tårarna var tillbaka redan efter någon timme när han insåg att blåsorna fanns kvar.
Vi har ju Xylocain viskös som vi duttar på med en topz - men nja... han är inte särskilt förtjust i detta. Han skriker så fort han ser det, troligtvis gör det ju ont.. därtill går han på alvedon/ipren var fjärde timme. Suppar! - flytande är nog ingen hit just nu.

Lördag idag - det innebär ju godis i de flesta barnfamiljer, inte sant. Gissa hur det har gått? Jonathan fick givetvis välja godis han också när vi var iväg till godisaffären igår eftermiddag. Annars hade han ju blivit utanför... så han valde sitt godis med omsorg.
Men kan han äta det? - Svar: Nej!

Jag har inte ens tagit fram hans godis än... han tog en godis av pappa - grät som en gnu när han insåg att det gjorde ont. Väntade en halvtimme, tog en ny bit, grät igen... macka - ytterligare gråt...
Det enda som gått någorlunda bra hittills är glass och yoghurt. Tacksamt är att han nu börjat ta yoghurt och inte enbart glass. Det är varken nyttigt eller billigt att leva på endast glass kan jag säga ;) (fast huruvida det han äter nu är nyttigt eller inte skiter jag i just nu - huvudsaken är ATT han får i sig NÅGOT - dock känns yoghurt som ett bättre alternativ än glass). Även välling har funkat OK vissa stunder, men då ska den ha svalnat... den får inte vara varm!

Idag var blåsorna gulaktiga och blödde lite på morgonen. Jag vet inte om det är bra eller inte, men jag tror att jag tar det positivt. Som att hans kropp försöker "stöta bort" det nu, att läkningsprocessen är igång. Förmodligen därför det gör mer ont nu? 

Jag hoppas innerligt att denna natten innebär mer sömn än den förra, så att jag och C är mer människor imorgon än vad vi varit idag? Som trött kan jag säga att jag är både grinig, sur och lättstött - och inte särskilt lätt att handskas med. Att dessutom då bära funderingar, sorg och massa andra tankar samtidigt känns som "dömt att misslyckas".

Så nej, idag har jag inte vart världens bästa hustru!