Fick ett besked igår som jag inte väntat mig, alls. Såna besked vill man inte ha, trots att de kommer till slut - oavsett vad man själv vill.
Även om detta berör mig själv väldigt djupt, så finns det någon det berör tusen gånger mer. Min mamma. Min älskade mamma! Det är nog mycket tankar inom mamma just nu.
Att stå ensam och få dra hela lasset själv är nog inte det lättaste. Inte mitt i en sorg.
Jag önskar bara att man fick en chans att ta farväl, att man liksom fick en liten hint om att "nu är det dags", ja ni fattar... men lite förberedd kan man väl åtminstone få vara?
Gråt ej vid min grav
Jag finns ej där
Jag finns i solens spegelblank på havet
Jag finns i vindens lek över sädesfälten
Jag finns även i höstens stilla regn
Och i Vintergatans stjärnahär
Och när du en tidigt morgon väcks av fåglar
kan det vara min röst du hör
Gråt inte
Vi träffas snart igen
Jan Hall