Vi kastade oss in i bilen, Noah fick en klämpåse med frukt och jag körde ilfart till BVC som bara ligger 200 meter härifrån typ. Men nu vart det bråttom som i b-r-å-t-t-o-m! In på vårdcentral/bvc kom vi 10.10 typ, så det var inte illa pinkat ändå kan jag tycka! :)
Allt gick bra iallafall och vi kunde konstatera att Noah är väldigt stor för att bara vara ett år. Eller ja, ska man vara petig så är han 14 månader. Men 83,5cm och 13270g känns rätt stort ;) Han ligger drygt två kurvor över medel, vilket är ganska snarlikt hans storebröders resultat.
Vill minnas att det var Noah det gällde när läkaren kollade upp den blivande vuxenlängden, och resultatet var att längden skulle uppgå till över 190cm! Så att barnen är långa som små är ju inte så förvånande egentligen :) Och att Noah är tung - ja det förstår jag, han äter ju som hejsan.
Jag överdriver inte när jag säger att han äter mer än Rasmus och Jonathan gör tillsammans. Han ska dessutom äta så fort han ser att någon annan äter, oavsett vad det är man stoppar i munnen. Och jag ska ju numera äta varannan till var tredje timme, vilket innebär att Noah ser mig rätt ofta ;) Dock försöker man se till att det är lite "ofarliga" saker han får i sig emellanåt, såsom majskrokar och någon klämpåse med frukt. Bananer är också populärt!
I vilket fall som helst så var han väldigt välproportionelig. Drygt två kurvor över som sagt, både när det gäller vikt och längd. Detta gör att trots att han väger ca 2,5 kg mer än en genomsnittlig 14månaderspojk så ses han inte alls som överviktig. Det är bra, då behöver inte jag nojja ihjäl mig :) För det är klart - när man själv dragits med fetma i x antal år så är man ju lite orolig för barnens skull.